Definify.com
Definition 2025
Ἡρόδοτος
Ἡρόδοτος
Ancient Greek
Proper noun
Ἡρόδοτος • (Hēródotos) m (genitive Ἡροδότου); second declension
Inflection
Second declension of Ἡρόδοτος, Ἡροδότου
| Case / # | Singular |
|---|---|
| Nominative | Ἡρόδοτος |
| Genitive | Ἡροδότου |
| Dative | Ἡροδότῳ |
| Accusative | Ἡρόδοτον |
| Vocative | Ἡρόδοτε |
Descendants
- Greek: Ηρόδοτος (Iródotos)
- Latin: Herodotus
- Armenian: