Definify.com
Definition 2025
conitendus
conitendus
Latin
Participle
cōnītendus m (feminine cōnītenda, neuter cōnītendum); first/second declension
- which is to be struggled
Inflection
First/second declension.
| Number | Singular | Plural | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Case / Gender | Masculine | Feminine | Neuter | Masculine | Feminine | Neuter | |
| nominative | cōnītendus | cōnītenda | cōnītendum | cōnītendī | cōnītendae | cōnītenda | |
| genitive | cōnītendī | cōnītendae | cōnītendī | cōnītendōrum | cōnītendārum | cōnītendōrum | |
| dative | cōnītendō | cōnītendō | cōnītendīs | ||||
| accusative | cōnītendum | cōnītendam | cōnītendum | cōnītendōs | cōnītendās | cōnītenda | |
| ablative | cōnītendō | cōnītendā | cōnītendō | cōnītendīs | |||
| vocative | cōnītende | cōnītenda | cōnītendum | cōnītendī | cōnītendae | cōnītenda | |