Definify.com
Definition 2025
disterminans
disterminans
Latin
Participle
distermināns m, f, n (genitive disterminantis); third declension
Inflection
Third declension.
| Number | Singular | Plural | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Case / Gender | Masc./Fem. | Neuter | Masc./Fem. | Neuter | |
| nominative | distermināns | disterminantēs | disterminantia | ||
| genitive | disterminantis | disterminantium | |||
| dative | disterminantī | disterminantibus | |||
| accusative | disterminantem | distermināns | disterminantēs | disterminantia | |
| ablative | disterminante, disterminantī1 | disterminantibus | |||
| vocative | distermināns | disterminantēs | disterminantia | ||
1When used purely as an adjective.