Definify.com
Definition 2025
prandens
prandens
Latin
Participle
prandēns m, f, n (genitive prandentis); third declension
- breakfasting
- lunching or eating (in general)
Inflection
Third declension.
| Number | Singular | Plural | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Case / Gender | Masc./Fem. | Neuter | Masc./Fem. | Neuter | |
| nominative | prandēns | prandentēs | prandentia | ||
| genitive | prandentis | prandentium | |||
| dative | prandentī | prandentibus | |||
| accusative | prandentem | prandēns | prandentēs | prandentia | |
| ablative | prandente, prandentī1 | prandentibus | |||
| vocative | prandēns | prandentēs | prandentia | ||
1When used purely as an adjective.