Definify.com
Definition 2025
wenan
wenan
Old English
Verb
wēnan
Conjugation
Conjugation of wēnan (weak class 1)
| infinitive | wēnan | tō wēnanne |
|---|---|---|
| indicative | present | past |
| 1st-person singular | wēne | wēnde |
| 2nd-person singular | wēnest | wēndest |
| 3rd-person singular | wēneþ | wēnde |
| plural | wēnaþ | wēndon |
| subjunctive | present | past |
| singular | wēne | wēnde |
| plural | wēnen | wēnden |
| imperative | ||
| singular | wēn | |
| plural | wēnaþ | |
| participle | present | past |
| wēnende | (ġe)wēned | |
Descendants
- English: ween