Definify.com
Definition 2025
wreon
wreon
Old English
Verb
wrēon
Conjugation
Conjugation of wrēon (strong class 1)
| infinitive | wrēon | tō wrēonne |
|---|---|---|
| indicative | present | past |
| 1st-person singular | wrīge | wrāh |
| 2nd-person singular | wrīhst | wrige |
| 3rd-person singular | wrīgeþ | wrāh |
| plural | wrēoþ | wrigon |
| subjunctive | present | past |
| singular | wrīge | wrige |
| plural | wrīgen | wrigen |
| imperative | ||
| singular | wrēo | |
| plural | wrēoþ | |
| participle | present | past |
| wrīgende | wrigen | |
Conjugation of wrēon (strong class 2)
| infinitive | wrēon | tō wrēonne |
|---|---|---|
| indicative | present | past |
| 1st-person singular | wrīge | wrēah |
| 2nd-person singular | wrīhst | wruge |
| 3rd-person singular | wrīgeþ | wrēah |
| plural | wrēoþ | wrugon |
| subjunctive | present | past |
| singular | wrīge | wruge |
| plural | wrīgen | wrugen |
| imperative | ||
| singular | wrēo | |
| plural | wrēoþ | |
| participle | present | past |
| wrīgende | wrogen | |
Descendants
- English: wry