Definify.com
Definition 2025
محنة
محنة
Arabic
Noun
مِحْنَة • (miḥna) f (plural مِحَن (miḥan))
Declension
Declension of noun مِحْنَة (miḥna)
| Singular | singular triptote in ـَة (-a) | ||
|---|---|---|---|
| Indefinite | Definite | Construct | |
| Informal | مِحْنَة miḥna |
الْمِحْنَة al-miḥna |
مِحْنَة miḥnat |
| Nominative | مِحْنَةٌ miḥnatun |
الْمِحْنَةُ al-miḥnatu |
مِحْنَةُ miḥnatu |
| Accusative | مِحْنَةً miḥnatan |
الْمِحْنَةَ al-miḥnata |
مِحْنَةَ miḥnata |
| Genitive | مِحْنَةٍ miḥnatin |
الْمِحْنَةِ al-miḥnati |
مِحْنَةِ miḥnati |
| Dual | Indefinite | Definite | Construct |
| Informal | مِحْنَتَيْن miḥnatayn |
الْمِحْنَتَيْن al-miḥnatayn |
مِحْنَتَيْ miḥnatay |
| Nominative | مِحْنَتَانِ miḥnatāni |
الْمِحْنَتَانِ al-miḥnatāni |
مِحْنَتَا miḥnatā |
| Accusative | مِحْنَتَيْنِ miḥnatayni |
الْمِحْنَتَيْنِ al-miḥnatayni |
مِحْنَتَيْ miḥnatay |
| Genitive | مِحْنَتَيْنِ miḥnatayni |
الْمِحْنَتَيْنِ al-miḥnatayni |
مِحْنَتَيْ miḥnatay |
| Plural | basic broken plural triptote | ||
| Indefinite | Definite | Construct | |
| Informal | مِحَن miḥan |
الْمِحَن al-miḥan |
مِحَن miḥan |
| Nominative | مِحَنٌ miḥanun |
الْمِحَنُ al-miḥanu |
مِحَنُ miḥanu |
| Accusative | مِحَنًا miḥanan |
الْمِحَنَ al-miḥana |
مِحَنَ miḥana |
| Genitive | مِحَنٍ miḥanin |
الْمِحَنِ al-miḥani |
مِحَنِ miḥani |