Definify.com
Definition 2025
bledan
bledan
Old English
Verb
blēdan
- to bleed
Conjugation
Conjugation of blēdan (weak class 1)
infinitive | blēdan | tō blēdanne |
---|---|---|
indicative | present | past |
1st-person singular | blēde | blēdde |
2nd-person singular | blēdest | blēddest |
3rd-person singular | blēdeþ | blēdde |
plural | blēdaþ | blēddon |
subjunctive | present | past |
singular | blēde | blēdde |
plural | blēden | blēdden |
imperative | ||
singular | blēd | |
plural | blēdaþ | |
participle | present | past |
blēdende | (ġe)blēded |
Descendants
- Middle English: bleden
- English: bleed