Definify.com
Definition 2025
disterminans
disterminans
Latin
Participle
distermināns m, f, n (genitive disterminantis); third declension
Inflection
Third declension.
Number | Singular | Plural | |||
---|---|---|---|---|---|
Case / Gender | Masc./Fem. | Neuter | Masc./Fem. | Neuter | |
nominative | distermināns | disterminantēs | disterminantia | ||
genitive | disterminantis | disterminantium | |||
dative | disterminantī | disterminantibus | |||
accusative | disterminantem | distermināns | disterminantēs | disterminantia | |
ablative | disterminante, disterminantī1 | disterminantibus | |||
vocative | distermināns | disterminantēs | disterminantia |
1When used purely as an adjective.