Definify.com
Definition 2025
praetermittens
praetermittens
Latin
Participle
praetermittēns m, f, n (genitive praetermittentis); third declension
Inflection
Third declension.
| Number | Singular | Plural | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Case / Gender | Masc./Fem. | Neuter | Masc./Fem. | Neuter | |
| nominative | praetermittēns | praetermittentēs | praetermittentia | ||
| genitive | praetermittentis | praetermittentium | |||
| dative | praetermittentī | praetermittentibus | |||
| accusative | praetermittentem | praetermittēns | praetermittentēs | praetermittentia | |
| ablative | praetermittente, praetermittentī1 | praetermittentibus | |||
| vocative | praetermittēns | praetermittentēs | praetermittentia | ||
1When used purely as an adjective.