Definify.com
Definition 2025
protrahens
protrahens
Latin
Participle
prōtrahēns m, f, n (genitive prōtrahentis); third declension
Inflection
Third declension.
| Number | Singular | Plural | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Case / Gender | Masc./Fem. | Neuter | Masc./Fem. | Neuter | |
| nominative | prōtrahēns | prōtrahentēs | prōtrahentia | ||
| genitive | prōtrahentis | prōtrahentium | |||
| dative | prōtrahentī | prōtrahentibus | |||
| accusative | prōtrahentem | prōtrahēns | prōtrahentēs | prōtrahentia | |
| ablative | prōtrahente, prōtrahentī1 | prōtrahentibus | |||
| vocative | prōtrahēns | prōtrahentēs | prōtrahentia | ||
1When used purely as an adjective.