Definify.com
Definition 2025
puniens
puniens
Latin
Participle
pūniēns m, f, n (genitive pūnientis); third declension
Inflection
Third declension.
| Number | Singular | Plural | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Case / Gender | Masc./Fem. | Neuter | Masc./Fem. | Neuter | |
| nominative | pūniēns | pūnientēs | pūnientia | ||
| genitive | pūnientis | pūnientium | |||
| dative | pūnientī | pūnientibus | |||
| accusative | pūnientem | pūniēns | pūnientēs | pūnientia | |
| ablative | pūniente, pūnientī1 | pūnientibus | |||
| vocative | pūniēns | pūnientēs | pūnientia | ||
1When used purely as an adjective.