Definify.com
Definition 2024
stört
stört
See also: stort
German
Verb
stört
- Third-person singular present of stören.
- Second-person plural present of stören.
- Imperative plural of stören.
Swedish
Etymology
- The adjective and verb (long ö) come from the verb störa (“to disturb”).
- The adverb (short ö) comes from the verb störta (“to fall and crash”).
Adjective
stört
- absolute indefinite neuter form of störd.
Adverb
stört
- quite, entirely
- det är stört omöjligt
- it's quite impossible
- det är stört omöjligt
- immediately
- kom på stört
- come right now
- kom på stört
Verb
stört
- supine of störa.