Definify.com
Definition 2025
sundrian
sundrian
Old English
Verb
sundrian
- to sunder
Conjugation
Conjugation of sundrian (weak class 2)
| infinitive | sundrian | tō sundrianne |
|---|---|---|
| indicative | present | past |
| 1st-person singular | sundrie sundriġe |
sundrode |
| 2nd-person singular | sundrast | sundrodest |
| 3rd-person singular | sundraþ | sundrode |
| plural | sundriaþ sundriġaþ |
sundrodon |
| subjunctive | present | past |
| singular | sundrie sundriġe |
sundrode |
| plural | sundrien sundriġen |
sundroden |
| imperative | ||
| singular | sundra | |
| plural | sundriaþ sundriġaþ |
|
| participle | present | past |
| sundriende sundriġende |
(ġe)sundrod | |