Definify.com
Definition 2025
weman
weman
Old English
Verb
wēman
Conjugation
Conjugation of wēman (weak class 1)
| infinitive | wēman | tō wēmanne | 
|---|---|---|
| indicative | present | past | 
| 1st-person singular | wēme | wēmde | 
| 2nd-person singular | wēmest | wēmdest | 
| 3rd-person singular | wēmeþ | wēmde | 
| plural | wēmaþ | wēmdon | 
| subjunctive | present | past | 
| singular | wēme | wēmde | 
| plural | wēmen | wēmden | 
| imperative | ||
| singular | wēm | |
| plural | wēmaþ | |
| participle | present | past | 
| wēmende | (ġe)wēmed | |
Derived terms
- wēmend
- wēmere