Definify.com

Webster 1913 Edition


Stor

{

Stoor

,

Stor

, }
Adj.
[AS.
stōr
; akin to LG.
stur
, Icel.
stōrr
.]
Strong; powerful; hardy; bold; audacious.
[Obs. or Scot.]
O stronge lady
stoor
, what doest thou?
Chaucer.

Stor

,
Adj.
See
Stoor
.
[Obs.]
Chaucer.

Definition 2024


Stör

Stör

See also: stoer, stör, and Appendix:Variations of "stor"

German

Noun

Stör m (genitive Störs or Störes, plural Störe)

  1. sturgeon (fish)

Declension

Proper noun

Stör n (genitive Störs)

  1. Stör (river in northern Germany)

stör

stör

See also: stoer, Stör, and Appendix:Variations of "stor"

German

Verb

stör

  1. Imperative singular of stören.

Icelandic

Noun

stör f

  1. sedge


Swedish

Etymology 1

From Old Swedish stør, from Old Gutnish (dialect of Old Norse) staur, from Proto-Germanic *staura-, from Ancient Greek σταυρός (staurós) (hence Latin restaurare (hence French restaurer)).

Noun

stör c

  1. a pole, chiefly used in the construction of roundpole fences
Declension
Inflection of stör 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative stör stören störar störarna
Genitive störs störens störars störarnas
Related terms
  • hässjestör
  • störa
  • störböna
  • störpar
  • störrom

Synonyms

Etymology 2

Verb

stör

  1. present tense of störa.
  2. imperative of störa.

Etymology 3

Noun

Inflection of stör 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative stör stören störar störarna
Genitive störs störens störars störarnas
  1. common sturgeon

References