Swedish

Verb

gränsa ‎(present gränsar, preterite gränsade, supine gränsat, imperative gränsa)

1. march; to have common borders or frontiers

   Sverige gränsar till Norge och Finland. = Sweden marches Norway and Finland.

Conjugation

Usage notes

• Usually with the propositions till, mot, emot, more rarely med or without preposition.

Related terms

• angränsa
• avgränsa
• begränsa
• gräns
• gränsa till