Definify.com

Definition 2024

mäta

mäta

See also: mæta and Appendix:Variations of "mata"

Slovak

Noun

mäta f

mint (Mentha)

Declension

Declension of mäta

	singular	plural
nominative	mäta	mäty
genitive	mäty	mät
dative	mäte	mätám
accusative	mätu	mäty
locative	mäte	mätách
instrumental	mätou	mätami

Swedish

Etymology

From Old Swedish mæta, from Old Norse meta, from Proto-Germanic *metaną, from Proto-Indo-European *med-.

Pronunciation

IPA^(key): /mɛːta/
Rhymes: -ɛːta

Verb

mäta ‎(present mäter, preterite mätte, supine mätt, imperative mät)

to measure (estimate the unit size)

Declension

Conjugation of mäta

	Active	Passive
Infinitive	mäta	mätas
Present tense	mäter	mäts, mätes
Past tense	mätte	mättes
Supine	mätt	mätts
Imperative	mät	—
Present participle	mätande
Past participle	mätt

Related terms

mätare
mätdon
mätinstrument
mätning
mått
mätteknik
uppmäta