Definify.com

Webster 1913 Edition

Ar

Ar

,

c

onj.

Ere; before.

[Obs.]

Chaucer.

Definition 2024

är

är

See also: Appendix:Variations of "ar"

Finnish

Noun

är

The name of the Latin-script letter R/r.

Declension

Declension of är (irregular)

	singular	plural
nominative	är	ärrät
genitive	ärrän	ärrien
partitive	ärrää	ärriä
accusative	är ärrän	ärrät
inessive	ärrässä	ärrissä
elative	ärrästä	ärristä
illative	ärrään	ärriin
adessive	ärrällä	ärrillä
ablative	ärrältä	ärriltä
allative	ärrälle	ärrille
essive	ärränä	ärrinä
translative	ärriksi	ärriksi
instructive	–	ärrin
abessive	ärrättä	ärrittä
comitative	–	ärrineen

Luxembourgish

Etymology

From Old High German iuwar, from Proto-Germanic *izweraz. Cognate with German euer, English your, Icelandic yðar.

Pronunciation

IPA^(key): /ɛːə̯/
Rhymes: -ɛːə
Homophone: Är

Pronoun

är

second-person plural possessive pronoun, nominative or accusative case, feminine or plural object; your

See also

Luxembourgish possessive pronouns

	nominative / accusative				dative
	masculine	feminine	neuter	plural	masculine	feminine	neuter	plural
1st person singular	mäin	meng	mäin	meng	mengem	menger	mengem	mengen
2nd person singular (informal)	däin	deng	däin	deng	dengem	denger	dengem	dengen
2nd person singular (formal)	Ären	Är	Äert	Är	Ärem	Ärer	Ärem	Ären
3rd person singular (m/n)	säin	seng	säin	seng	sengem	senger	sengem	sengen
3rd person singular (f)	hiren	hir	hiert	hir	hirem	hirer	hirem	hiren
1st person plural	eisen	eis	eist	eis	eisem	eiser	eisem	eisen
2nd person plural	ären	är	äert	är	ärem	ärer	ärem	ären
3rd person plural	hiren	hir	hiert	hir	hirem	hirer	hirem	hiren

Swedish

Pronunciation

IPA^(key): /æːr/ (clear pronunciation)
Rhymes: -æːr
IPA^(key): /eː/ (everyday language)
Homophones: E, e
Rhymes: -eː

Verb

är

present tense of vara.

Related terms

ären (obsolete)
äro (obsolete)