Definify.com
Definition 2025
ontsnappen
ontsnappen
Dutch
Verb
ontsnappen
- to escape
Inflection
| Inflection of ontsnappen (weak, prefixed) | ||||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | ontsnappen | |||
| past singular | ontsnapte | |||
| past participle | ontsnapt | |||
| infinitive | ontsnappen | |||
| gerund | ontsnappen n | |||
| verbal noun | — | |||
| present tense | past tense | |||
| 1st person singular | ontsnap | ontsnapte | ||
| 2nd person sing. (jij) | ontsnapt | ontsnapte | ||
| 2nd person sing. (u) | ontsnapt | ontsnapte | ||
| 2nd person sing. (gij) | ontsnapt | ontsnapte | ||
| 3rd person singular | ontsnapt | ontsnapte | ||
| plural | ontsnappen | ontsnapten | ||
| subjunctive sing.1 | ontsnappe | ontsnapte | ||
| subjunctive plur.1 | ontsnappen | ontsnapten | ||
| imperative sing. | ontsnap | |||
| imperative plur.1 | ontsnapt | |||
| participles | ontsnappend | ontsnapt | ||
| 1) Archaic. | ||||